Lim:

De flesta nivåerna av volframkarbid är kobolt, och ett annat lim är nickel. Mängden lim är en mycket viktig faktor som bestämmer prestandan för varje nivå. Erfarenhetsmässigt gäller att ju lägre kobolthalt desto hårdare material.

Mängd kobolt:

Erfarenhetsmässigt gäller att ju lägre kobolthalt desto hårdare material. När mer kobolt tillsätts blir den mjukare och mer motståndskraftig mot stötar. Eftersom ju mindre kobolt som tillsätts, desto bättre är dess nötningsbeständighet, men det är lättare att gå sönder när det drabbas.

Storleken på granulatet:

Storleken på mikronpartiklarna vi använder är mellan 0,2 och 0,6, vilket är hårdare än standardpartiklar med samma kobolthalt. Storleken på mikronpartiklarna är mer enhetlig, så det förbättrar styrkan och karbidhållfastheten. Mindre partiklar har bättre slitstyrka och större partiklar har bättre slagtålighet. Volframkarbiden med extremt fina partiklar ger mycket hög hårdhet, medan ultratjocka partiklar är mest lämpade för extremt allvarliga slitage- och slagapplikationer.

Den minsta horisontella brotthållfastheten (TRS), TRS är ett index för att mäta volframkarbidhållfastheten, som ökar när kobolthalten ökar.

Densitet:

Densiteten bestäms av förhållandet mellan kvalitet och volym, vilket vanligtvis representeras av G/CM3. Hög densitet betyder bättre nötningsbeständighet och tuff volframkarbid. Vanligtvis får de längre slitage och bättre polerande effekt. Ingen av koboltprocenten eller partikelstorleken kan inte bestämma prestandan för nivån separat. Genom att ändra partikelstorleken och koboltprocenten kan du göra den hårda legeringen hårdare.

Blandat material:

Volframkarbid är mycket snabbare än verktygsstål. När halten av lim ökar, minskar värmeledningsförmågan.

Tillverkningsteknik:

Hög korrosionsbeständighet (volframkarbid är ett extremt stabilt ämne som inte oxiderar i luften vid rumstemperatur)